Pengar luktar inte — eller gör de det? (s. 1019)

Torbjörn Ingvarsson

Krav som grundar sig i sådant som uppfattas vara osedliga förhållanden avvisas närmast reflexmässigt av domstolar, utan någon närmare prövning i sak. För att kunna avvisa talan, måste domstolen emellertid först slå fast att talan verkligen grundar sig i osedliga förhållanden. Osedligheten syns inte, den luktar inte och den kan inte fastställas med naturvetenskapliga metoder. Den närmast intuitiva bedömningen, att ett krav grundar sig i osedliga förhållanden, har trots detta sådan kraft, att domstolen kan vägra att ta befattning med kravet. Utvecklingen i Högsta domstolens praxis tyder dock på att synsättet är på väg att överges. I artikeln undersöks stödet för att avvisa en talan som grundar sig i osedliga förhållanden och hur människans förmåga att tillskriva föremål egenskaper de inte har spelar en betydelsefull roll för avvisningsregelns ställning i rättssystemet.