Mellandom i praktiken - hur skiljer sig rätten från målet? (s. 30)

Ulf Norin och Jessica Wieslander

Mellandom är ett institut som framför allt tjänar processekonomiska syften. Genom att exempelvis lyfta ut svarandens i tredje hand åberopade preskriptionsinvändning till prövning genom mellandom, kan rätten ogilla hela käromålet utan att ta ställning till övriga grunder och invändningar. Emellertid har en mellandom bara rättskraft i det aktuella målet och måste följas av en slutlig dom eller ett slutligt beslut över hela talan. Det innebär att rätten kan komma att meddela ett rättskraftigt avgörande över grunder som över huvud taget inte har prövats. Frågan är då hur parterna och rätten ska förhålla sig till den del av målet som inte kommer under rättens bedömning i mellandomen. Att detta inte är helt okomplicerat framgår av de 80 tingsrättsdomar från de senaste 15 åren som vi har studerat. I sin strävan att uppnå största möjliga processekonomi händer det alltför ofta att tingsrätterna tillämpar mellandomsförfarandet på ett sätt som strider mot rättegångsbalkens regler och principer. I den här artikeln kommer vi, med utgångspunkt i de studerade tingsrättsdomarna, att diskutera hur rätten kan och bör skilja sig från målet sedan mellandomen omöjliggjort ett bifall till käromålet.