Lagstiftning eller självreglering? Olika aspekter på frågan om när och hur lagstiftningsinstrumentet bör användas (s. 206)

Carl Josefsson

Lagstiftning och självreglering är samverkande element i rättsbildningen. Principer för användningen av lagstiftning bör utvecklas och slås fast i det löpande lagstiftningsarbetet på olika områden. Utrymmet för och funktionen av självreglering varierar mellan olika rättsområden och över tiden. Effektivitets-, flexibilitets- och legitimitetsargument kan tala såväl för som emot självreglering. Förekomsten av särintressen bland berörda aktörer och/eller ojämna styrkeförhållanden mellan dem kan undergräva en självreglerad ordnings legitimitet. På områden där gängse former av lagstiftning är otillräckliga för att uppnå önskvärda politiska mål finns behov av att stimulera nya regleringsformer med inslag av självreglering.