Enskildas rättsskydd vid lagstiftarens försummelse — om estoppel-argumentet i svensk rätt (s. 229)

Martin Mörk och Magnus Hermansson

Enligt EG-domstolens praxis kan underlåtenheten att implementera gemen-skapsrättsliga direktiv medföra bl.a. att direktivbestämmelser tillämpas di-rekt. EG-domstolen har rättfärdigat detta med ett estoppel-argument, som är en del av en vidare rättsskyddslära inom gemenskapsrätten. Författarna menar att mycket talar för att det är efter detta gemenskapsrättsliga mönster som Högsta domstolen har formulerat ett liknande eget estoppel-argument i sin praxis rörande ideellt skadestånd vid överträdelser av Europakonven-tionen. Under alla omständigheter anser författarna att hänvisningen till ett estoppel-argument utvisar att rättsskyddshänsyn har varit av avgörande betydelse för Högsta domstolens ställningstaganden. Mot denna bakgrund diskuterar författarna i vad mån liknande hänsyn möjliggör en rättsutveck-ling som innebär att enskilda kan få ersättning med stöd direkt av 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen.