Johan Danelius

Vid tillämpningen av EU-fördragets bestämmelser om etableringsfrihet ska bolag från EU-stater jämställas med fysiska personer som är medborgare i medlemsstaterna. I princip ska alltså europeiska bolag, på motsvarande sätt som fysiska personer, ha rätt att fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium. I vilken utsträckning denna etableringsfrihet innefattar en rätt för bolag att flytta från en medlemsstat till en annan och hur detta i så fall ska gå till har länge varit oklart. Under senare år har rättsläget klarnat genom tillkomsten av ett antal rättsakter och avgöranden från EG-domstolen. Det senaste av dessa avgöranden, den s.k. Cartesio-domen, kastar visst nytt ljus över frågeställningarna. Frågor om bolags rörlighet över gränserna (”corporate mobility”) har också fått förnyad aktualitet genom det arbete som pågår i Bryssel om förbättrad samordning mellan nationella bolagsregister i cross-border situationer. Inom kort kan dessutom förhandlingarna om ett fjortonde bolagsdirektiv om flyttning av registrerat säte komma att återupptas. I denna artikel diskuteras, mot bakgrund av den senaste utvecklingen på området, vilka möjligheter och begränsningar som EU-rätten innebär för bolag som önskar röra sig över gränserna inom EU.